Vad säger Bibeln om Maria?

Skriften avgör vad som är apostolisk tro eller ej, och det är också utifrån Bibeln evangelisk kristendom hämtar sin förståelse om Maria, Jesu mor. Det finns ingen tvekan om att Maria är en av de stora troshjältarna. Men det är svårt att utifrån Bibeln utläsa att hon efter Jesu födelse spelar någon särskild roll utöver som föredöme för kristna i dag.

Del 1 av 2: Vad säger Nya testamentet? (Del 2: Hur Mariabilden påverkas av utombibliska källor)

En av de stora frågorna i relationen mellan olika kyrkor är hur man ser på Maria. Man kan hamna i olika diken. Att frånkänna henne all betydelse, eller att ge henne en betydligt större roll än den hon har utifrån Bibeln.

Vad man landar i handlar egentligen om vad man bygger sin tro på, och här utgår jag i enlighet med evangelisk kristendom ifrån att endast Bibeln är den yttersta källan för att definiera vad som är kristen tro. Det som inte finns i eller är i linje med Guds ord accepteras inte. Det betyder inte att Skriften är allena – varje kristen rörelse, gammal eller ung, har tolkningar, praxis och andlighet som utvecklats under dess vandring med Gud. Men det är alltid Skriften som avgör vad som är apostolisk tro eller ej.

Det är just här problemen uppstår när det gäller synen på Maria. Utifrån Bibeln måste man se och erkänna att hon har spelat en viktig roll i Guds handlande med människan, som en förebild för alla troende i sin lydnad att föda Jesus, trots att hon därmed riskerade att betraktas som äktenskapsbryterska och utsatte sig för risken att bli stenad. Däremot det svårt att utifrån Bibeln se att hon efter Jesu födelse har en fortsatt uppgift eller nu spelar någon särskild roll för kristna.

Först den bibliska bilden av Maria. Det är ingen tvekan om att hon är en av trons hjältar och förebilder. 1 Mos 3:15 säger: ”Kvinnans säd ska söndertrampa ormens huvud”, och att en jungfru ska bli havande och föda en son nämns också i Jesaja 7:14. Det är just här Marias betydelse ligger: att föda Jesus, utan mans medverkan. Hennes villighet att säga ja var nödvändig för att Guds plan skulle fullbordas, och är därför en av de stora troshjältarna tillsammans med till exempel Abraham; inte heller utan honom hade Messias kunnat komma.

Problemen börjar när man går vidare i spekulationer med litet eller inget bibelstöd, till exempel när man menar att hon var född utan arvsynd. De som menar detta stöder sig på händelsen när ängeln säger: ”du högt benådade” (kecharitomenē), i Lukas 1:28. Med verbformen i perfektum skulle det ha den djupa teologiska betydelsen att hon skulle ha blivit benådad i det förgångna, det vill säga avlad utan arvsynd, och att hon därför är utan synd. Men bruket av verbet här säger ingenting om hennes synd, eventuella arvsynd eller att hon skulle vara fri från synd. Detta är att bygga väldigt mycket teologi på väldigt svag grund.

Det övriga Nya testamentet säger mycket lite om Maria. Jungfrufödelsen kan förstås inte ifrågasättas om man erkänner Nya testamentet, vilket ibland ändå sker, och att Elisabet kallar Maria ”Min Herres mor” betyder i nytestamentligt språkbruk att det är Herren Gud som avses. Detta ger stöd till den senare beskrivningen av Maria som gudaföderska, som formulerades för att upphöja Jesus, inte Maria.

Men efter berättelserna kring födelsen är det tunt med information. Maria Jesu mor nämns relativt få gånger i hela Nya testamentet; det totala antalet omnämnanden av det vanliga namnet Maria är 21. När Jesu mor och bröder kommer och söker upp Jesus, säger han: ”Vem är min mor och vilka är mina bröder? Och han såg på dem som satt omkring honom och sade: Detta är min mor och mina bröder. Var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror och min syster och min mor.” (Mark 3:33–35 med paralleller).

Vid bröllopet i Kana vill Maria hjälpa till och rädda situationen, men Jesus säger ordagrant: ”Kvinna, vad [finns] i mig som också finns i dig” (ti emoi kai soi, Johannes 2:4). Det är omdiskuterat vad det betyder, men dels är nog inte tilltalet ”kvinna” särskilt varmt, och dels återfinns hela frasen ti emoi kai soi i den grekiska översättningen av Gamla testamentet (i 2 Kungaboken 3:13), och i det sammanhanget som ett ganska kyligt uttryck.

I alla fall är det klart att Jesus inte anser sig behöva eller vilja ha sin mors medverkan.
När Maria står vid korset och Jesus vet att han ska lämna det jordiska och det självklara ansvaret för den nu lite äldre Maria, säger han till Maria om Johannes: Se din son. Och till Johannes om Maria: se din mor. Mycket har gjorts av denna episod och det är inte helt klart vad det betyder. Kanske helt enkelt att de skulle ta hand om varandra, vilket är den naturliga och okontroversiella tolkningen. Utöver det blir det lätt mest spekulationer, till exempel att Maria är allas mor. Sista gången Maria nämns är när hon med de andra ber och väntar på Andens utgjutelse och hon är bland de 120 som tar emot helig Ande. Hon kände ju den helige Ande sedan hon blev gravid med Jesus och nu får hennes andliga liv en fullbordan.

Detta är den nytestamentliga bilden av Maria: att hon är en fantastisk troshjälte och förebild i sin lydnad och tro, precis som de andra stora, men att Jesus under sin tjänst inte alls tycks ha gett henne eller familjen något särskilt utrymme. Det finns heller inga avtryck vare sig i evangelierna, breven eller i Uppenbarelseboken som knyter Maria till något annat övernaturligt än jungfrufödelsen. Men den ska inte föraktas – jungfrufödelsen är det största undret. I nästa artikel ska jag beskriva hur andra källor i gråzonen kring Bibeln har spelat in i kyrkors syn på Maria.

Artikeln har tidigare varit publicerad i Världen idag (26 nov 2014) och publiceras här med benäget tillstånd från tidningen.

 

Please note: I reserve the right to delete comments that are offensive or off-topic.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *