Som reflektion kring Stefan Swärds kommande slutreflektion i teologidebatten skrev jag detta:

Kanske vore läge att ha en djupare samråd om sådana här saker istället för att bara blogga; det känns som att Dina försök att avsluta debatten liksom inte lyckas ;). Tack för att Du drivit den! Har själv inte kunnat delta pga välbehövlig semester – jag har varit sugen, eftersom frågorna både Du och David Willgren väcker är äkta.

Å ena sidan är det ett måste ur bl a religionsfrihetssynpunkt att man ska kunna bedriva akademisk teologi utan att det ska finnas någon storebror som av ideologiska skäl vill begränsa friheten – vad jag i några tweets har kallat den akademiska religionen efter den underbar boktiteln ”Viva vox och den akademiska religionen”.

Å andra sidan finns det i kristen tro ett inneboende krav på rationalitet. Om Kristus inte har uppstått – dvs verkligen historiskt uppstått – är vår tro en bluff och vi de blåstaste som finns!

Det är som jag ser det, varande NT-exeget, denna balansgång som är svår.

Jag kan inte underkänna det ärliga sanningssökande som noterar frågetecken kring texterna, men jag tror samtidigt att Bibeln = Uppenbarelsen, att varje prick är inandas av Gud och att detta levande Ord förvandlar. Jag kan tycka att vi som exegeter av facket kan alltför tidigt kapitulera i de historiska frågorna och köpa mager argumentation t ex mot Efesierbrevets eller Judasbrevets autenticitet. Här kan vi verkligen vara konservativa i ordets rätta bemärkelse, försiktiga och kräva att den som har en hypotes verkligen ger tillräckligt tunga skäl till det, särskilt om han ska kullkasta det Kyrkan har trott fram till upplysningsteologerna började möblera om.

Men jag kan samtidigt underkänna mycket bibeltolkning av professionella tolkare, dvs predikanter, som inte gör sig omaket att läsa på, lära sig grunder, t ex grundtexter eller verktyg som varje tolkare behöver, utan låter tolkningen helt och hållet ligga i den moderne läsarens ögon.

Det är i reflektionen kring dessa två poler: Bibeln som Uppenbarelse och trons inneboende krav på sanningssökande som vi måste komma vidare. Personligen upplever jag inte att jag behöver hålla mig med dubbel bokföring i dessa frågor, både som pastorsutbildare och karismatisk predikant å ena sidan och exegetikdocent å andra. Det är ju Sanningens Ande som uppfyller oss, både till att söka sanningen och lägga händerna på de sjuka och upprätta de svaga.

photo credit: <a href=”http://www.flickr.com/photos/wonderlane/27703078/”>Wonderlane</a> via <a href=”http://photopin.com”>photo pin</a> <a href=”http://creativecommons.org/licenses/by/2.0/”>cc</a>