Hej, Tommy och tack för Ditt svar som jag postar under mitt svar för att det ska vara enkelt för läsaren. Det är viktigt att ”lyssna noga” och jag vill försöka göra det. Jag skulle gärna resonera direkt med Greger, men nu var det ju Du som reagerade på min beskrivning.

Ramen: frågan om historicitet i evangelikal exegetik

Sammanhanget i vilket Greger (nedan GA) sa dessa saker var en slags uppgörelse med sådana ”bibelsyner” han mött i sin bakgrundshistoria på ÖTH och i evangelikala sammanhang. Jag läser och uppfattar Jonadiskussionen utifrån denna kontext och så har nog de flesta lyssnare uppfattat den.

Där säger han (jag citerar från GA:s textversion, men tycker föredraget följde den ganska väl) angående hans reaktion på hur Ladds evangelikala linje påverkade ÖTH:
”Konsekvensen blev därför ofta att studenter tog till sig metoden på NT men behöll sina konservativa uppfattningar beträffande GT.”
GA har alltså problem med s k konservativa uppfattningar, och han fortsätter:
”Framför allt uppfattar jag att dessa metoder ofta är dåligt underbyggda teoretiskt, men jag tycker också att man s a s tenderar att fuska med den historiska frågan för att på så vis komma runt problemet snarare än att lösa det.”

Fakta och fiktion
Problemet här är enligt GA fusk med den historiska frågan och eftersom detta är ramen inom vilken GA tar upp Jonafrågan uppfattar jag det som att det är denna fråga han nu väljer uppfattar jag att det är hans sätt att hantera den historiska frågan. Kontentan är att vi ställer fel frågor till texter, och i resonemanget om fakta och fiktion uppfattar jag det som faktafrågor just är historiska frågor.
Fortsättningsvis säger GA :
”Ryms verkligen de uppfattningar om Daniels bok och om vissa texter i 1 Mosebok som författarna till Libris guider tycks ge uttryck för inom en evangelikal förståelse av ord som ”sann” och ”påstår”? Frågan har större räckvidd än bara till dessa guider. I själva verket finns på flera håll en föreställning om att den akademiska evangelikala exegetiken i stort befinner sig i rörelse bort från traditionella positioner. Det tycks vara detta som oroar flera skribenter i Dagen och på olika bloggar. Jag tror att detta är en korrekt iakttagelse. Däremot är jag inte säker på att detta är en sak som man bör oroa sig för.”
Han fortsätter:
”En central fråga är förstås varför evangelikala tolkare numera ifrågasätter om Jona skall uppfattas som en historisk person, om det bara finns en författare bakom Jesaja bok eller om Daniels bok verkligen skrevs på 500-talet f.Kr.?”
Alltså: evangelikal exegetik rör sig från traditionella positioner om Daniel , om 1 Mosebok, om Jesajas författarskap, en utveckling som för GA inte är något att oroa sig för.
Tommy, när jag läser diskussionen om Jona i detta sammanhang kan jag inte bara se att dikotomin ”fakta och fiktion” här är irrelevant för den historiska frågan.
Jag håller självklart helt med om att man måste tolka texterna som de är avsedda att tolkas och här kan jag tycka att GA ser de ”konservativa” som lite mer naiva är många är.

Ta textens anspråk på allvar
Är texterna historiska ska de tolkas som historiska. Är de fiktiva, som t ex en poetisk text eller en liknelse utan sanningsanspråk så ska de tolkas därefter. Jag håller alltså med GA när han säger: ”Att ta något som historiskt sant som inte var avsett att vara historiskt sant är inte att vara bibeltroende.” Men å andra sidan att ta något som fiktivt när det är avsett att vara historiskt sant är absolut inte att vara bibeltroende.

Jonaberättelsen har historiska anspråk
Och jag visade i min reaktion på GA:s resonemang i Örebro att allt tyder på att man har historiska anspråk. Både Jona bok och 2 Kon 14:25 placerar Jona i en släkt, det gamla judiska sättet att ange historicitet, och 2 Kon placerar honom i samma släkt och på kartan. Att ”lyssna noga” betyder då att erkänna att Jona här betraktas som en historisk person. Man behöver därför inte fastna i zoologiska funderingar kring hur stora fiskar det finns eller fanns.
Kanske är det en ”hermeneutics of suspicion” (men det är ett tillåtet vetenskapligt förhållningssätt) men givet kontexten i GA:s resonemang uppfattar jag då att frågan om vad som är ”störande och irrelevant” inte *bara* har att göra med kommunikationssituationen, utan också med historicitetsfrågan i stort.
I GA:s framställning tycker jag nog de historiska frågor som han i ramdiskussionen anger att man borde ta mer på allvar närmast karikeras: ”det t ex inte är relevant att fråga hur man kunde göra upp eld på båten mitt i stormen, vad det kan ha varit för fisk som svalde Jona eller vilken typ av buske han sitter under i slutet av berättelsen”.
Det är knappast det som är frågan här. GA väljer ju att med hans egna ord inte se Jona som historia ”dvs. som en framställning om en partikulär, historisk händelse och person”, alltså något större än friluftsteknologi (hur man elda på bår i storm), zoologi eller botanik. Utan huruvida Jonaboken är historisk. Det var också så GA:s inlägg uppfattades, vilket både insändare och Stefan Gustavssons reaktion i Örebro visar. Och jag tycker det stämmer med helhetsbilden i hans föredrag.

Kärnfrågan
Detta är kärnfrågan, som i sin tur hör ihop med hela hållningen till Bibelns historiska förankring. Den är viktig eftersom det är en trovärdighetsfråga: kan man lita på Bibelns berättelser, på Jesu ord, på texternas autenticitet? I resonemanget om historicitet hänvisas också till exegeten John Goldingay. ”Goldingay frågar sig helt enkelt i vilka fall böckernas budskap står och faller med deras historicitet.” *Är* det inte ärligt talar det vi pratar om här? Goldingdays linje i Word Biblical Commentary både för Jona och Daniel är just denna mittemellanposition: ”problematiska” texter som Jona och Daniel kan vara relevanta utan att vara historiska. GA: ”i relation till Jona skulle han troligen svara att fakticiteten inte spelar någon roll för budskapet. Det finns alltså ingen egentlig anledning att argumentera för att det som berättas måste ha hänt i historien eller ens att boken förutsätter att det hänt.” Min invändning är: jamen om de har historiska *anspråk* blir det väl problem för trovärdigheten?? Eller är historicitet irrelevant? Jag kan inte se att en sådan hållning är möjlig för kristen tro!

Där jag inte ”lyssnade noga”
Sedan kan jag hålla med om att min formulering när jag beskrev vad GA menade att texten säger banaliserade hans tolkning. Men jag tror inte man kan frikoppla hans resonemang om fakta och fiktion från historicitetsfrågan. Därtill är jag alltför hermeneutiskt garvad ;)…
Låt oss fortsätta dialogen!
Anders

Tommy Wassermans kommentar:
Hej Anders, som jag redan nämnt till dig var det en del saker som jag reagerade på när jag hörde din respons på Greger “live”som jag menar att du missuppfattade (vilket Greger direkt efteråt då jag frågade honom):

(a) Greger sa (fast med andra ord) att givet en viss kommunikationssituation så är vissa frågor besvärande eftersom de är störande i förhållande till den kommunikation som pågår medan du verkade uppfatta det som om Greger var störd över innehållet i boken, vilket är en helt annan sak.

Ta detaljen om fisken som svalde Jona. Som Greger sa blev den frågan besvärande under 1800-talet, efter Darwins rön, då man började fråga vilken fisk det var som svalde Jona. Man hängde upp sig på en del saker … det där med att inte se skogen för alla träden du vet, och det störde kommunikationen av Jonabokens centrala budskap som inte handlar om varken fiskar eller buskar utan om Guds mycket stora kärlek till människor (inklusive Israels ärkefiender).

(b) Greger talade således om att Jona bok, enligt hans läsning, är en oerhört allvarlig bok som handlar om att Guds barmhärtighet kan få till konsekvens att han t o m förlåter Nineve. Denna godhet skapar existentiella problem och gör boken till något helt annat än en satir. Din tolkning speglar inte allvaret i detta utan du verkar tro att Greger talade om att man inte skulle vara arg och nu citerar jag din respons som du publicerat här ovan:

“Textens ärende är enligt honom att Gud vill visa Jona att han inte har skäl att vara arg. Jag kan inte se att detta är en nödvändig tolkning. Men hur vet vi det? Är det inte en psykologiserande tolkare som söker en hållning, en attityd, en fråga med generell räckvidd, just för att det är detta som kan upplevas som relevant för en modern människa?”

Jag uppfattade direkt i bänken att detta förminskade det som Greger framhöll var bokens *radikala* budskap (jfr. Calle Karlsteins respons till Stefan Gustavsson: är vi tillräckligt radikala i vår bibelsyn?).

En ytterligare sak som jag tänkt på efteråt:

(c) Greger utgick i sitt föredrag från att vi (intuitivt) skiljer mellan olika texttyper utifrån deras syfte/funktion. Observera att Greger använde inte termen “fiktion” för att beteckna att något var “påhittat” utan för att säga att det var något annat än “historia” (just denna distinktion är kanske tydligare i engelskans “fiction”).

När vi väljer att ställa in oss på texttypen “historia” förutsätter det ett meningsskapande “regelsystem” som inte fungerar på en bok som Jona. När Greger vill lyssna allvarligt till boken (evangelikal med fokus på denna attityd att lyssna allvarligt till texterna) prövar han därför ett annat “regelsystem”. Enligt detta system har inte själva fakticiteten relevans. Du verkar välja att tolka Greger utifrån en annan uppfattning om termen “fiktion” – eller?

Jag skall tillägga tycker det är en väldigt relevant fråga att fundera över, vad det betyder att Jesus hänvisar till nineviterna som omvände sig vid Jonas förkunnelse. Det är något att jobba vidare med – arbete pågår.